Hahaha, jag vet att det låter lite drastiskt. Men jag har tänkt tanken ibland... mitt sockermissbruk är inte annorlunda än vilket annat missbruk som helst.

Nu de senaste veckorna så har jag fått vatten på min kvarn lite grann, och nu hittade jag tillbaka till den ljuvliga Gunilla. Hon skriver mycket utförligt om sina tankar och känslor om mat och framför allt om sitt sockermissbruk/sockerberoende.

Här kommer ett klipp från hennes blogg:

Det hela började med att jag började skriva ner mina tankar och observationer om mig själv och mina tankar när jag först fick kunskap om sockerberoende. Det satte igång så många tankeprocesser i huvudet att jag var tvungen att sortera dem för att inte bli knäpp, det var så det kändes. Att "skriva av mig" var befriande och ett verktyg som jag ju uppenbarligen fortfarande använder mig av här på bloggen. Jag kan verkligen rekommendera det till er som lever med beroendesjukdomen. Efter ett halvår hade jag ganska stor mängd text som var mina dagliga tankar. Min syster jobbar som behandlingspedagog inom missbruksvården och arbetade vid den tidpunkten på ett behandlingshem för narkomaner och alkoholister. Vi står varandra nära och hon fick höra mycket av det som pågick i mitt huvud. Hon frågade en dag om hon fick läsa det jag skrivit, för att kanske förstå mig ännu bättre. Det fick hon. När hon läst klart någon vecka senare ringde hon och var väldigt känslomässig. "Du pratar och förhåller dig till socker som mina heroinister pratar och förhåller sig till heroin, eller alkoholisterna till alkohol. Jag ser ingen skillnad." Hon var påtagligt berörd och sa själv att hon först nu insåg att socker för min del verkligen var en drog. Jag blev själv berörd och fick en bekräftelse på att jag var på rätt väg - jag var tvungen att hantera socker som en livsfarlig, beroendeframkallande och destruktiv drog. "Du måste skriva om det här, fler måste få veta. Det här är ju nästan en folksjukdom", sa hon. Och så började det.

Jag orkar/vågar inte skriva ner allt jag känner och tänker om mat och framför allt socker. Jag hoppas att jag ska klara ut det här ändå!

Däremot hoppas jag att du, som kanske har problem som jag, kan få hjälp genom att läsa Gunillas blogg!

Det finns så många guldkorn för oss knarkare i hennes blogg!

Jag minns att jag såg en dokumentär om en stor studie i USA. Där visade det sig att hjärtpatienter som behöver medicin/speciell kost och diabetiker som inte ska äta godis hade precis lika stora problem som tex heroinister att följa kostråd och medicinering.

När vi sjuklingar förstår hur allvarligt sjuka vi är kan vi lättare hantera problemen som vi står inför.

Lycka till. Jag hoppas verkligen att jag kommit ett steg mot ett friskare liv....

...

...

Att någon, inkl jag själv skulle vara felfri - det är ju en befängd tanke. Men att vara så in i helvete dum i huvvet som vissa. Man blir MÖRKRÄDD!!

Ibland blir jag irriterad för att folk bär sig illa åt mot lilla MEJ, men så jävla sjukt förbannad jag blir när nån bär sig illa åt mot nån som jag bryr mig om??

Och när någon bär sig illa åt mot en hel grupp människor som jag bryr mig om??

    GRRRRR

...