Nelliesmamma

Alla inlägg under februari 2017

Av nelliesmamma - 6 februari 2017 23:37


Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut....


Jag sitter på körlektion i Nybro med en elev (jag har ingen aning om vem hon är, jag har inte träffat henne i verkligheten) Vi pratar, skrattar och har jätteroligt tills jag inser att klockan är mycket. Jag har uppkörning om fem minuter och vi måste tillbaka till stationen. 


Vi befinner oss vid GLASRONDELLEN och kör in mot Centrum.


Efter en stund inser jag att vi inte alls är på väg till stationen, vi är på en landsväg som jag aldrig har kört på innan. Jag känner inte igen ortsnamnen på skyltarna. När jag frågar eleven vart vi är svarar hon att hon inte har en aning. Och jag har en uppkörning om fem minuter (FORTFARANDE fem minuter???)


Uppkörningen som jag ska åka på är bara den märklig. Det är en elev som jag körde med för FLERA ÅR SEDAN i Karlskrona. Den eleven har ingen koppling till oss i Emmaboda över huvud taget.... 


Jag ber eleven att vända så att vi kommer tillbaka till Nybro, men när vi vänder så är det som i "Bilar" när blixten McQueen letar efter "Mac" han hamnar helt på avvägar. Helt plötsligt närmar vi oss en större stad. Jag känner igen den på något vis, för kanske 20-25 år sedan drömde jag om den här staden. Då var det Linköping, men det liknar inte Linköping som den staden ser ut i verkligheten. Men i mina DRÖMMAR har jag varit här förut och DÅ har det varit Linköping... CRAZY!! Och det är fortfarande fem minuter till uppkörning....


Vi kör omkring i staden och letar en väg ut, men vi fastnar bara i två korsningar och kommer tillbaka till dem hela tiden. Till slut går vi in i en större galleria för att fråga om vägen. Vi går omkring ganska länge i gallerian och letar efter nån vettig att fråga. (Varför inte första bästa?) Till slut träffar jag på en kvinna i en klädaffär, och på frågan var vi är svarar hon på BREDASTE SKÅNSKAN att vi är i MALMÖÖÖÖ.


Jag bara, va? Och det är fem minuter till uppkörning...


Strax därefter kommer vi in i en liten brödbutik.  Det är nån väldigt speciell butik med bara märkliga brödsorter. En ung man bakom disken säger till mig att jag ska lösa av honom eftersom han ska gå på rast. Eftersom jag ska arbeta med livsmedel skall han ge mig en grundlig utbildning i att tvätta händerna med särskild tvål och sprit. Jag säger att jag KLARAR det själv, och med överinseende av den unga mannen får jag upp till bevis. SJÄLVKLART får jag godkänt på uppgiften, den unga mannen pyser iväg och där står jag bakom disken och ska sälja bröd. Det är fem minuter till uppkörning....


In kommer en kund som ska köpa några superspezial brödbitar. Jag kom just på att jag inte har jobbat i den här butiken tidigare, varför jag inte vet hur kassan fungerar. Bäst jag står där och klurar på vilka knappar som jag ska trycka på så ÄNTLIGEN RINGER KLOCKAN och jag får lämna denna snurriga värld. 


Tack gode Gud för att jag slapp undan. Jag vaknade GENOMSVETTIG!


Jag går just nu igenom ett "tillfrisknande" från hjärntrötthet, eller utbrändhet om du vill kalla det så. Mycket vila, omprioriteringar och mer vila tillsammans med mycket tid till Nellie och hästarna. Jag tror att jag är på väg över en "tröskel" och att det är på rätt väg på många sätt. 


Men jag märker att det blir lite fel ibland, jag glömmer kunder, jag glömmer viktiga saker om Nellies skola och andra saker här hemma. Men jag är på BÄTTRINGSVÄGEN. Jag tror att jag stressas över att det tar sån TIIIID att bli bra igen. Mycket vill ha mer. Nu när jag känner mig bättre vill jag vara BRA! Jag vill vara den gamla Helen, den som kunde hinna och minnas ALLT ALLT ALLT. Men den tiden är tyvärr förbi. 


Jag har en jättegod vän som hjälper mig över trösklar och uppför trappsteg. Den vännen är jag mycket rädd om. Hon har räddat livet på mig. Hon har räddat Nellies mamma från stupets kant. Ett steg i taget blir jag bättre. 


:):):)



Av nelliesmamma - 5 februari 2017 16:12


Jag hade en plan att ta Flicka till Silverhallen idag. Det fanns en reservplan att Jocke skulle följa med om det blev problem med lastningen.

Hon gick RAKA vägen in i transporten?

När vi kom fram ville jag ha en joinup och därefter followup.

Hon kom fram på andra försöket...

Den var låååångt ifrån klockren, jag fick backa lite, gå 45 grader på henne men hon kom hela vägen fram till slut.

Notering!

Preciiis innan jag tog mitt första steg bakåt gjorde NELLIE precis samma sak! Helt sjukt hur hon har snappat upp vad jag gör med hästarna!

När jag var precis lagom nöjd. Typ efter en kvart så kom Anki och Mats upp till ridhuset. Så det blev ÄNNU mer för den där utmattande lilla hästen att se.

Hör och häpna nu!

Efter att Anki och Mats gått in i ridhuset med sina hästar så marscherade Flicka RAKT IN I TRANSPORTEN!

Jag fattade INGENTING!

Jag menar att jag fattade INGENTING!

Jag är fortfarande i lite chocktillstånd tror jag. Vad hände?

Jag lastade helt själv.
Körde ett perfekt pass i ridhuset.
Jag lastade helt själv.

Så nöjd men fortfarande helt förvånad. Vad hände?

:):):)

Av nelliesmamma - 4 februari 2017 20:00


Jag har bokat in Peter för att vara mitt mentala stöd vid lastning av Flicka. Eller LASTA är noll problem. Jag har en så fanatisk skräck för att stänga baklämmen.

Jag har drömt, tänkt och funderat på hur jag skulle kunna göra det SJÄLV, och komma över den där spärren. Hela tiden ser jag bilden av hur Flicka slår sig fördärvad och blir utom all räddning.

Jag VET att det är ett hjärnspöke.

Jag VET att jag måste till ridhuset för att komma vidare i hennes utbildning.

Jag VET att när jag kommer över den här tröskeln så lossnar massor.

Gissa??

Idag tog jag hjälp av Jocke, lastade, stängde baklämmen och körde runt Viö. Det hände N-A-D-A på vägen. När vi kom tillbaka lastade jag ur själv. DET var viktigt kände jag. Att jag kunde lasta ur själv och framförallt att hon stog lugnt och stilla kvar i transporten tills jag bad henne att backa ut. Och när hon kom ut från transporten stod hon med benen brett isär (darrade lite) som en liten Bambi....

Hur jag tog hjälp av Jocke? Jo det var Sture Jonsson-metoden. Jocke håller i grimskaft, jag står bakom och är lite "otäck" typ flaxar lite med armarna om hon backar eller inte går fram. Om hon går fram blir jag "osynlig". Principen går ut på att det är MYSIGT i transporten och otrevligt bakom den. Funkade hundra, det har den alltid gjort. (Lena, Sussie)


Nu har jag bokat av Peter.

Imorron ska jag försöka lasta själv, åka till ridhuset och träna, och sen hem igen.

Om det inte går bra att lasta själv så tar jag hjälp av Jocke, och han har lovat att följa med så att jag inte blir strandad vid Silverhallen, då blir det Sture Jonsson-metoden igen. Behöver jag säga att jag känner EUFORI?

Lyckan är total, och nånting MER har hänt. Flickas hela energi är helt förändrad. Hon är "nöjd" på ett helt nytt sätt. Innan var hon 100% eledig. Hon välte ut vattentunnan så snart hon fick chansen och you name it...


Jag är på G!

:):):)

Av nelliesmamma - 1 februari 2017 23:30


Jag tog Flicka på ridbanan igår och insåg plötsligt....

Hon är inte i NÄRHETEN av "broken"

Jag har alltid jobbat mina hästar LÖSA, dels för att de ska få bralla av sig ordentligt, men också för att få till en bra joinup.

Men den där Flicka har jag bara släppt lös två gånger på ridbanan. Båda gångerna plöjde hon elbanden och sprang hem till Atlas.

Jag har varit tvungen att träna henne på lina och jag gillar det inte alls egentligen.

Igår införde jag två nya övningar. Väldigt kort och mycket enkla men fysiskt lite ansträngande på den ena och klurigt på den andra.

Den ansträngande övningen resulterade i stegrande och bockande häst och den kluriga resulterande i protester på annat sätt.

Jag insåg att frekvensen på träningen måste öka drastiskt, så idag tog vi promenad över stock och sten. Jag fick henne att hoppa över ett vattenfyllt dike och hon följde John riktigt bra.

När jag bad henne gå ett varv runt ett träd kom samma reaktion igen, stegra/slå/bocka. Suck, hon är SÅÅ olik alla andra jag ridit in.

Lugn som en filbunke och BAAAM så smäller det. Jag kopplar det till den uteblivna "dräneringen" som lös på ridbanan leder till.

Imorron träning igen, men då blir det lastträning istället. Drömmen är att kunna stänga lämmen och köra upp till ridhuset. För där kan jag släppa henne lös utan risk för rymning iaf.

Fortsättning följer.

:):):)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skapa flashcards