Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut....

Jag sitter på körlektion i Nybro med en elev (jag har ingen aning om vem hon är, jag har inte träffat henne i verkligheten) Vi pratar, skrattar och har jätteroligt tills jag inser att klockan är mycket. Jag har uppkörning om fem minuter och vi måste tillbaka till stationen. 

Vi befinner oss vid GLASRONDELLEN och kör in mot Centrum.

Efter en stund inser jag att vi inte alls är på väg till stationen, vi är på en landsväg som jag aldrig har kört på innan. Jag känner inte igen ortsnamnen på skyltarna. När jag frågar eleven vart vi är svarar hon att hon inte har en aning. Och jag har en uppkörning om fem minuter (FORTFARANDE fem minuter???)

Uppkörningen som jag ska åka på är bara den märklig. Det är en elev som jag körde med för FLERA ÅR SEDAN i Karlskrona. Den eleven har ingen koppling till oss i Emmaboda över huvud taget.... 

Jag ber eleven att vända så att vi kommer tillbaka till Nybro, men när vi vänder så är det som i "Bilar" när blixten McQueen letar efter "Mac" han hamnar helt på avvägar. Helt plötsligt närmar vi oss en större stad. Jag känner igen den på något vis, för kanske 20-25 år sedan drömde jag om den här staden. Då var det Linköping, men det liknar inte Linköping som den staden ser ut i verkligheten. Men i mina DRÖMMAR har jag varit här förut och DÅ har det varit Linköping... CRAZY!! Och det är fortfarande fem minuter till uppkörning....

Vi kör omkring i staden och letar en väg ut, men vi fastnar bara i två korsningar och kommer tillbaka till dem hela tiden. Till slut går vi in i en större galleria för att fråga om vägen. Vi går omkring ganska länge i gallerian och letar efter nån vettig att fråga. (Varför inte första bästa?) Till slut träffar jag på en kvinna i en klädaffär, och på frågan var vi är svarar hon på BREDASTE SKÅNSKAN att vi är i MALMÖÖÖÖ.

Jag bara, va? Och det är fem minuter till uppkörning...

Strax därefter kommer vi in i en liten brödbutik.  Det är nån väldigt speciell butik med bara märkliga brödsorter. En ung man bakom disken säger till mig att jag ska lösa av honom eftersom han ska gå på rast. Eftersom jag ska arbeta med livsmedel skall han ge mig en grundlig utbildning i att tvätta händerna med särskild tvål och sprit. Jag säger att jag KLARAR det själv, och med överinseende av den unga mannen får jag upp till bevis. SJÄLVKLART får jag godkänt på uppgiften, den unga mannen pyser iväg och där står jag bakom disken och ska sälja bröd. Det är fem minuter till uppkörning....

In kommer en kund som ska köpa några superspezial brödbitar. Jag kom just på att jag inte har jobbat i den här butiken tidigare, varför jag inte vet hur kassan fungerar. Bäst jag står där och klurar på vilka knappar som jag ska trycka på så ÄNTLIGEN RINGER KLOCKAN och jag får lämna denna snurriga värld. 

Tack gode Gud för att jag slapp undan. Jag vaknade GENOMSVETTIG!

Jag går just nu igenom ett "tillfrisknande" från hjärntrötthet, eller utbrändhet om du vill kalla det så. Mycket vila, omprioriteringar och mer vila tillsammans med mycket tid till Nellie och hästarna. Jag tror att jag är på väg över en "tröskel" och att det är på rätt väg på många sätt. 

Men jag märker att det blir lite fel ibland, jag glömmer kunder, jag glömmer viktiga saker om Nellies skola och andra saker här hemma. Men jag är på BÄTTRINGSVÄGEN. Jag tror att jag stressas över att det tar sån TIIIID att bli bra igen. Mycket vill ha mer. Nu när jag känner mig bättre vill jag vara BRA! Jag vill vara den gamla Helen, den som kunde hinna och minnas ALLT ALLT ALLT. Men den tiden är tyvärr förbi. 

Jag har en jättegod vän som hjälper mig över trösklar och uppför trappsteg. Den vännen är jag mycket rädd om. Hon har räddat livet på mig. Hon har räddat Nellies mamma från stupets kant. Ett steg i taget blir jag bättre. 

:):):)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...