Nelliesmamma

Senaste inläggen

Av nelliesmamma - 23 augusti 2016 00:34


Det kan vara gamla vanor man dras med, eller som i mitt fall -det enda man kan!!

Jag har "alltid" haft unghäst. När gränsen för grunderna var lagda så gav jag upp. Jag lyckades aldrig med bytena, eller vad det nu var för nåt som jag inte kom vidare med. Jag sålde och köpte grön häst igen...

Jag har tävlat och jag kom aldrig sist.

Jamen UTSÄKTA att jag inte har ambitionen att vinna när det kommer till ridningen. Jag kallar det självinsikt. Jag har inte haft tid, ork, lust eller pengar för att komma till en vinnarrosett.

Men jag har haft utveckling år från år. Patetiska framgångar kanske, men det var MINA framgångar. På vägen har jag haft kul med mina hästar, både i skogen, på ridbana och vid löshoppning emellanåt.

Idag ramlade slanten ner. Jag har ALDRIG slutat rida unghäst, inte ens när hästarna vuxit upp och blivit mogna för större träningsbelastning.

Jag har alltid suttit med maximal eftergift på minsta lilla framgång. Jag har alltid varit nöjd med korta korta träningspass, eftersom jag har fått framgång med dem. Men framgången stagnerar, mina kunskaper tryter så jag ger upp och går vidare med nästa unghäst.

Jag hade bestämt mig redan innan, jag SKA utbilda Atlas, jag SKA starta i reining, jag SKA genomföra ett program utan att hamna sist.

Nu har jag en aning om vartåt jag ska gå vidare för att komma dit jag vill. Det känns så oerhört förlösande och jag blev med ens så lugn inuti.

Jag är på väg.

Åt rätt håll.

:):):)

Av nelliesmamma - 10 augusti 2016 22:26


Idag när jag kom ner med mat till hästarna insåg jag att jag hade glömt verktången och raspen idag IGEN!

Aja, jag vände hem och hämtade grejjerna samtidigt som jag klurade på hur jag skulle lösa själva VERKNINGEN.
Jag verkade henne i november när hon kom, i april/maj och nu var det hög tid igen. jag har absolut tränat på att lyfta fötter, men det där balanserandet på tre ben är inte det lättaste alltid.

Är det ens NÅGON som tror att jag stötte på problem?

Hahaha. ATLAS var problemet, han kunde inte lämna henne ifred juh.

Bara jag fick Atlas till att sluta kivas med Flicka så stog hon så snällt så!

Den där söta lilla hästen. Hon är fantastisk på alla tänkbara sätt. Jag bara älskar den där lilla tjejen!

:):):)

Av nelliesmamma - 9 augusti 2016 22:13


Jag hade skrivit längsta inlägget om min första inkörningslektion på Labbabacken i söndags.

Det visade sig senare att jag somnade innan jag klickade så att det publicerades och nu är det borta.

Sammanfattning.

Alla hästägare bygger upp ett språk med sin häst. Om en utomstående inte kan språket så blir det ibland svårt för hästen att förstå vad den ska göra. Om ägaren tolkar så går det lättare.

Än en gång fick jag lovord för min lyhörda och lydiga häst. Alltså Atlas gick loss duktigt!

Nu ska JAG öva positioner och rörelsemönster. Det kommer att bli svårt och roligt. Det är så nytt för mig, och NYTTIGT.

:):):)

Av nelliesmamma - 20 juli 2016 17:40


Operation inkörning av häst.

Jodå, idag var jag på det igen. Som tur väl är så finns det ingen här som kan beskåda eländet. Jag dööör!

Jag kan med stolthet i rösten iaf meddela att Atlas efter 15 minuters serpentiner gick på rakt spår med mig bakom.

Och plus i kanten till mig eftersom han gick både FRÅN Flicka och till henne.

Nu vet inte jag hur jag ska gå vidare, så min vana trogen jobbar jag på med det som vi har något sånär koll på. Nämligen att jag ska få honom att gå framåt på rakt spår.

Hej Peter Hagdahl, nu kommer telefonsamtal...


Förresten, när jag ändå hade Atlas träns här så passade jag på att tränsa Flicka.

Couldn't care less som hon sa...

:):):)

Av nelliesmamma - 18 juli 2016 22:41


Har du hängt med här förut så vet du hur mina träningspass med häst ser ut.

Ett eller högst tre mål ska uppnås. När målet/målen är nådda är passet slut. Om det tar 5 minuter, en kvart eller 5 timmar är oväsentligt.

Hittills vill jag inte minnas att det någonsin tagit mer än en halvtimme.... Med DEN HÄR hästen. 

Araberna - på den tiden jag hade arab, de kunde få slita både en och två timmar. Det berodde givetvis på att JAG var okunnig. Du vet när man börjar med nåt lätt, oj vad bra det gick. Sen börjar man med nästa och nästa och NÄSTA övning tills det tar stopp. Då man helst vill avsluta med en lyckad övning så får man backa, backa och backa IGEN. Ända tills man är tillbaka på övning ett och inte ens den funkar. Suck, Jag LOVADE mig själv att inte gå i den fällan med den här gossen...

Idag ligger ett genomsnittspass så här i början på 5-15 minuter.

Ju tidigare i utbildningen jag är, desto färre mål att uppnå per träningspass.

IDAG var målet att Atlas skulle gå fram på röstkommando och stanna med WOAW. Tre gånger på raken skulle det vara. 

Det var en liten startsträcka i början, han är inte van att jag är BAKOM honom lixom...



 

Men efter ett tag med små pyttevolter så lyckades jag få ut honom på rakt spår, och VIPS så funkade det. Ja, ok då jag lät volterna komma längre och längre från Flicka och sen styrde jag rakt mot henne. Men vaddå - allt är tillåtet utan hugg, slag, skrik och gap?

HURRA!

 

Alltså kolla in örat...

 

     

 

Det viker inte från mej en sekund. 

 

Det var modigt gjort att tömköra själv såhär i början, Viola och jag hade snackat ihop oss om att det är säkrast att ha nån "framme" i grimskaft. Men vafan man måste våga för att vinna. Jag hade inte chansat om han sett det minsta spänd ut. Men det ser verkligen ut som om han ÄLSKAR det. 

 

Ja, det ska bli spännande att se hur jag lyckas ro det här i land. Som tur är har jag proffs på flera håll omkring mig som kan hjälpa - nu är det väl mest tillvänjning av utrustning och att han ska vänja sig vid att jag är på andra ställen när jag styr och ställer. 

 

:D:D:D

Av nelliesmamma - 13 juni 2016 20:59


Efter nära fyra dygn i sängen och soffan var det en enorm befrielse att få komma ut till hästarna. Oron för fång är överhängande så jag tog en REJÄL runda idag. Tyvärr tror jag inte att det kommer räcka.mdet blir nog hästflyttning långt in på natten Imorron. Men jag tar det DÅ, eftersom jag är så klok och eftersom jag inte oroar mig i ONÖDAN (hahahahaha) för saker så tar jag en dag i sänder. Suck, det är svårt men jag jobbar på det.

Hästarna har stått en vecka tror jag....

Jag red Atlas på en hand i KANONFORM med tränsbett i trav i varierande tempon. Flicka gick bättre fot än någon av mina hundar någonsin gjort.

Det finns många fördelar med att ha en unghäst som handhäst tycker jag. De får se mycket här i världen, och eftersom de har en lugn och trygg häst med sig så lär de sig att ta det bara lugnt, istället för att börja bralla när man ser en postlåda (hahaha). Och i det här fallet så sänkte Flicka huvet precis lika lågt som Atlas och frustade belåtet med jämna mellanrum. Det gör mig stolt till bristningsgränsen när jag ser vad mitt arbete har fått för resultat. Ingenting har jag fått gratis, allt har jag ridit mig till.

:):):)

Av nelliesmamma - 12 juni 2016 22:32


Du ska ha rast på jobbet, inte jobba 8-23 utan att komma ifrån och lufta hjärnan.
Du ska träna med jämna mellanrum, inte bara när du mockar hos hästarna eller städar huset.
Du ska äta minst två gånger om dagen, inte bara dricka fett-the.
Du ska göra något som är för BARA DIG, om det är än så små saker.

Och du, det kallas för FUSK om du äter två gånger om dagen bara två dagar i veckan.
Och du, det kallas för FUSK om du har rast två gånger i veckan, du ska ha rast två gånger om DAGEN!
Och du, det kallas för FUSK om du gör saker för dig själv två gånger i månaden, du är värd mer än så.

Jag blir så LACK på min beroendehjärna, den är EXPERT på undanflykter och ursäkter.

Nu har jag fått en riktig minnesbeta, jag har legat däckad i feber och superförkylning fredag-söndag och det blir INGET jobb imorron var så säker. Jag har lovat mej själv dyrt och heligt att schemat ska vara spärrat för rast och mat VARJE dag, hahahaha!

Förutom på onsdag då för den är redan fullbokad från 9-21 utan rast.... Kom igen, jag fattar att jag är sjuk! Jag har fattat och jag jobbar på det. Jag ska bli en STJÄRNA på att ta hand om mig, för vem ska annars göra det?

Förresten är vi två kollegor som är lika stora kålsupare båda två. Vi jagar varandra, men det har visat sig att vi inte är så himla duktiga på att vakta på oss själva, nån av oss. Men NU så. Nu ska det bli ändring. Från måndag NÄSTA vecka.

:):):):)

Av nelliesmamma - 10 juni 2016 00:23


Det finns inte en förälder i världen som inte upplevt det här.....

Vi var på skolavslutning ikväll och det var MAGISKT!

Alla barnen bidrog med kärlek och inlevelse (vilket inte alltid sammanfaller med tonsäkerhet och känsla)

Skolavslutningen är något alldeles extra på alla sätt, men det finns en baksida. UNGARNA ÄR ETT ÅR ÄLDRE! De tas ifrån oss ett steg i taget. De kommer aldrig bli våra små gullungar mer. De kommer att bli starka unga vuxna som står på sina egna (i början) vingliga ben.

Vi föräldrar förvandlas sakta till uråldriga Dinosaurier.

Hur gick det till?

Det är med stor glädje och stolthet som jag ser Nellies framsteg.

Kanske finns det många som jag med hjärtat i halsgropen som undrar.... VAD SKA HÄNDA NU??

Medans Nellie känner....men mamma???

:):):)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Nelliesmammas gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se