Haha, ja vi får väl se. 

Ni är en handfull människor som vet vad jag har gått igenom senaste halvåret(senaste 1,5 året) och hur jag har mått. En konsekvens av mitt mående är att träningen har havererat, och följden av det känner nog alla till. En grej som cirkulerar på fejjan är:

"Den som inte tar sig tid att träna kommer förr eller senare vara tvungen att ta sig tid att vara sjuk"

Kommer ni ihåg? Handboll fyra gånger i veckan? 

Kommer ni ihåg? Handboll två/tre gången i veckan i KARLSHAMN/SVÄNGSTA/MÖRRUM (därtill två egna tunga pass)

Kommer ni ihåg? Gym, intervaller, MAQ, KB, Zumba, nånting VARJE DAG. (ofta flera ggr per dag)

Nu? Nada.

Förutom den mest UPPENBARA följden, den som man kan se med blotta ögat. Den att kilona smyger sig på.

Utöver det så säger kroppen ifrån. Den blir trött, den gör ont och den vill VILA sig till mer energi. 

Runt jul skulle ju några veckors semester ge mig styrkan och energin tillbaka och jag TVINGADE mig till Zumba flera gånger i veckan. Men det var inte ärligt menat, jag orkade egentligen inte. Den där euforiska känslan som normalt sett infinner sig vid/efter träning, den kom aldrig. Det var skönt efter att jag hade tränat men det var inte den dära SKÖNA känslan i KROPPEN. 

Nu känner jag suget efter träning. Jag har en LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG uppförsbacke framför mig. Jag ser i mitt inre hur "träning" ser ut. Hur långt ska jag gå? Hur fort ska jag gå? Hur länge på XT? Hur tungt på XT? Hur mycket MAQ? Hur tung MAQ? Hur mycket KB? Hur tungt på KB? Det som jag ser i mitt inre är hur jag BRUKADE träna, om jag börjar där så kommer kroppen att gå sönder. Nu gäller långsam återgång till den nivå som jag vill ligga på. Det kommer att bli skitjobbigt men nödvändigt att ta det i lugn takt och öka succesivt. Men det är den enda vägen att gå. 

Och jag börjar idag.

Det här är början på en träningsdagbok. 

(Först skrev jag att det KANSKE är början på en träningsdagbok, vi får se. Men jag strök det. Jag ska sikta högre)

:):):)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...