Nellie har en liten procedur när hon ska duscha. 

Jag säger: Nu ska vi duscha. 

Nellie springer all världens väg och jag ska fånga henne.

Runda ett är upp i trappen, jag ska ta ner henne.

Runda två är in i rummet och jag fångar henne och visar att hon ska gå till duschen.

Runda tre är in i röda rummet, jag ska fånga henne och vända henne mot duschen.

Börja om från runda ett....

Normalt sett så hinner hon bara två trappsteg upp så jag kan stå på golvet med en fot på första trappsteget. Idag kom jag lite på efterkälken och fick ta två trappsteg upp för att få tag i henne. Nånstans så sa en röst att jag borde låta henne fortsätta upp eftersom det är lurigt att bära ett busigt barn i trappen. Men så ville jag "följa rutinen" som är så viktigt för henne. Jag tog två trappsteg upp, fångade henne, tappade balansen och var tvungen att tänka JÄVLIGT snabbt. 

Skulle jag ta ett steg (två trappsteg) och hoppas på att jag skulle landa på fötterna?

Försöka ta emot oss mot väggen och hitta balansen på det trappsteget jag stog?

Jag hann inte tänka så mycket eftersom jag redan hade börjat rotera, Nellie flög rakt in i väggen med munnen först och slog ut en tand så det slog gnistor om det. Herregud vad hon blödde. (tanden var tre centimeter lång!)

Nellie har två "huggtänder" som inte sitter i tandraden än, de håller på att växa ner och ska till slut hamna på var sida om de båda framtänderna. Den högra flög ut all världens väg. 

Mats kom hit på typ 5 röda minuter, vi var beredda på att köra in till akuten. Men vi blev motade i grinn, det blir tandläkaren imorron istället. 

Suck, så fel det kan bli. 

Arma lilla barn, först två mosade fingrar och sen en utslagen tand. Usch jag vill inte tänka på det...

:S:S:S