Jomenvisst! Erkänn att livet går BÅDE upp och ner!

Under en period har det kännts mycket just NER när det gäller jobbet. Jag kan inte påstå att det var UPPÅT när Atlas gick ner sig i ett kärr heller...

Men nu kommer det!

Grannen hjälpte mig så att Atlas kom upp ur det där J-A kärret och senare, den där tisdagkvällen när snön gjorde att vi fick ställa in den sista kölektionen på trafikskolan? Då fick jag ett telefonsamtal på mobilen när jag körde hem: "Roger kommer och plogar lite med traktorn"

Alltså, jag bara:VA?

Jag gör allt jag kan för att fatta hur LYCKLIGT lottad jag är i det här livet!

Fattar du hur lyckligt lottad DU är?

:):):)