Atlas är min tredje unghäst. Jag har ridit in två araber tidigare. Båda araberna var "speciella" och blev tagna så sent som  vid fyra års ålder. Jag har hela tiden - från den dagen jag hämtade hem Nordis undrat NÄR DET SKA  SMÄLLA eftersom Atlas alltid varit så sjuuuuukt medgörlig och onormalt snäll. Med araberna smällde det så gott som dagligen, inte så att de var elaka. Jag var okunnig och de var fyra år och orörda... båda med lite "historia"....

Atlas har gjort ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT ALLT som jag har bett honom om, han har kämpat och tagit i så att han har STÖNAT av ansträngning trots att mina hjälper har varit gränsfall till subtila. Men senaste halvåret har det kommit smygande... sista slyngelåldern. Det här är ingen NYHET för mig i teorin, men i praktiken är det helt främmande för mig. Det var någon som förklarade sista slyngelåldern som tonåren ungefär. "Det är en period då man inte kan kommunicera med hästen, man tror att den blivit hjärndöd eller skadad på nåt vis, sen VIPS en dag så är den normal igen" 

Jag ska alltså hålla ut här. 

Men 

Om jag är på ridbanan och vill trava några varv på volten utan nåt egentligt krav på hästen... VA? SNÄLLA?

Ursäkta, hästen ställde sig som en stenstod och VÄNDE SIG OM OCH HÖGG MIG I FOTEN för att jag skänklade. Fnys. 

Inte ok, jag kastade mig av hästen, tog av sadelfilt och träns och lät honom S-P-R-I-N-G-A och springa lite till, och lite till. Jag stannade efter ett tag för att se om han ville komma till mig och DET VILLE han. På med träns och sadelfilt igen. Gissa vad? Stenstoden fanns kvar. Shit, det är SVÅRT att hålla ilskan tillbaka alltså. Fram med ett spö, ett spö som inte behöver användas, helt plötsligt gick han som en KLOCKA, precis så PERFEKT som han alltid brukar gå. Det är MYCKET frustrerande eftersom JAG känner det som ett litet nederlag när jag behöver använda spö. Även om jag inte behöver ANVÄNDA det, bara visa att jag har det så känns det som om jag har misslyckats. 

Finns det nån tonåringsmorsa som känner igen maktlösheten här?

Nu ska jag BARA ha tålamod framöver, jag ska komma igenom den här trotsåldern, och VI ska lyckas!

Idag när jag red ut i skogen tog jag SADEL eftersom jag ville pressa honom med någon galoppfattning... 

Jag bröt av en pinne i skogen, jag visade att jag hade "spö". MY GOD, gissa vilken häst som gick som klockan!?

När jag var nästan hemma kastade jag pinnen in i buskarna... Atlas frustade och trappade ner på hans annars ganska frenetiska gång idag...

Det råder ingen tvekan om att jag ÄLSKAR den där hästen, men just nu är det lite av en hatkärlek faktiskt.... hahaha

:):):)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...