Jag mötte honom idag, det var LÄNGE sen och jag har saknat honom så att det gör ONT i hela mig ibland.

Han är så snäll och go min älskade lilla Atlas, jag har inte haft möjlighet att rida på flera veckor... Men idag la jag på en filt och red en tur barbacka med knattarna som handhästar.

Ca 10 meter från hagen kände jag hur en åskboll byggdes upp i hela hans kropp! Han kastade med huvet och lixom SKREK ett glädjetjut. Jag kände att SNART smäller det!!

Jag sa lugnt, vänligt och bestämt: Hey! Inga dumheter!

Han sänkte huvet, frustade och gick lugnt vidare. Hur kan man INTE älska en häst som Atlas??

:):):)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...