Igår läste jag en artikel i Aftonbladet. 

Den var skriven av en person som jobbat som sjuksyster på ett hem där patienterna lades in de sista veckorna i livet. Hon samlade ihop patientsamtal och sammanställde det till en bok, den heter "Top five regrets of the dying"

Alltså, vilka fem saker ångrar man mest när ens sista dagar har kommit??

1. De önskar att de uppfyllt sina drömmar istället för att lyssna på andra. De flesta ångrade att de levt sina liv som andra förväntat sig istället för att följa sina drömmar. Åja, jag har nog haft drömmar som nog hade gått att uppfylla, som jag helt enkelt struntat i för jag har varit för lat. Ibland har jag saknat kunskap för att genomdriva mina drömmar, men inte bemödat mig med att göra något åt det så att säga...

2. Inte jobbat så hårt. Alla män sa samma sak, de missade sina barns uppväxt och önskade att de istället spenderat mer tid med sin familj. JAG känner att jag i perioder åsidosätter både Nellie och Mats för att jobba och träna. Kanske gör du samma sak? Hur känns det?  Att jag jobbar för hårt emellanåt och faktiskt har dåligt samvete för det är inte roligt. Om jag nu bestämmer mig för att jobba mycket så kan jag ju lika gärna njuta av det under tiden? Annars kan jag ju säga NEJ till att jobba extra!!

3. Vågat säga ifrån. Många hade hållit tyst för att inte riskera vänskapsband, de böjde sig för andras önskningar och kände att deras liv blev mediokert. Flera kände en bitterhet över de valen. Säga ifrån, det är något som jag gör både i tid och otid, det är ingenting som JAG kommer att ångra. Haha, ibland säger jag ifrån lite för mycket till och med - kanske jag kommer att ångra min stora trut när den dan kommer?? :D

4. Haft bättre kontakt med vännerna.På dödsbädden insåg alla hur dumma de varit som haft så "fullt upp med livet" att de glömde bort sina vänner. För det första så har jag inte jättemånga vänner sen jag flyttade från Norrköping, det är SVÅRT som tusan att träffa nya vänner när man kommit upp i åren lite, dessutom har man ju som sagt lite lite tid till det... 

5. Tillåtit sig själv att vara lite gladare. Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade fastnat i gamla hjulspår och varit rädda för förändringar - de låtsades vara nöjda med tillvaron fast de egentligen längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul!! Jag tillåter mej själv att vara glad, det är en viktig del i mej att just vara G-L-A-D! Jag ska bara erkänna att det blivit lite MINDRE glädje i mitt liv senaste tiden, jag gissar att det kommer sig av det där med mycket jobb och sånt! Den här helgen känns det dock VÄLDIGT bra, jag har hunnit vara hemma och leka med Nellie, ta hand om all tvätt, hästar och ALLT som jag verkligen vill!!

...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...