Minns att jag undersökte möjligheten att hoppa av skolan för att jag inte STÅR UT med den och det som händer/inte händer där...

Minns min "REVELATION" så jag insåg att vad jag än säger, gör eller skriver så kommer ingenting att förändras. Och jag är så envis med mina åsikter för jag hela tiden tror att de ska fatta och ändra sig. Men jag blev LUGN, jag kan skita i det för DE skiter i vad jag/vi säger. Bara släpp det var det ja.....

Sen kommer det över mej igen, jag VILL mycket, jag rår inte för det. Jag är beredd att jobba HÅRT för jag VILL mycket. Men jag är ganska ensam om det. Mina klassisar är MYCKET SMARTARE än mej. Bara att inse, de överstiger min intelligens med HÄSTLÄNGDER! De har gett upp för länge sen, bara glid med och se till att komma härifrån med huvvet i behåll ungefär. Varför kan inte jag oxå göra det VARJE DAG utan undantag? Det gick så bra alldeles nyss?

Nä jag ska få psykbryt och skrika i klassrummet som nån annan jävla mentalpatient.

Aja, jag ska FÖRSÖKA ta till mej rådet från igår. KOM IGEN NU HELEN DET ÄR BARA TVÅ VECKOR KVAR. BIT IHOP NU SEN SLIPPER DU JU SKITEN.

Eftersom jag har turen att komma hem till det här.

Det här.

Och det här.

Alltså en humorapa som jag bara älskar!! Bara jag ser den bilden alltså. Du är så jälva rolig Mats!!

Nä, jag är en mycket lyckligt lottad kvinna. Det känns inte alltid, men NU känns det lite bättre redan!!

...