Jo, uppfödaren till Atlas har hela tiden hävdat att Atlas VISST är en renrasig Nordis! Bara att han saknar papper. Men det är BLUFF BLUFF BLUFF BLUFF!! De senaste tre dagarna har jag ridit Flicka och därmed lämnat Atlas ensam i hagen. Det är så tydligt, det finns inga tvivel, ingen kan säga emot, hästen är till hälften vrålapa. Den som säger nåt annat har inte hört honom när han blir ensam i hagen. VRÅLAPA är vad han är uppblandad med, punkt.

Om du tror att jag aldrig tagit Flicka ur hagen och lämnat Atlas själv? Jooooo!

Jag har varit ute på promenader, jag har haft henne på ridbanan, jag har kört iväg med transporten. Men nu?

Alltså, FATTAR han att han blivit brädad på ridningen? Att jag är ute och rider på Flicka och inte på honom? Jag vet bara att hans beteende är sjukt annorlunda nu mot innan.

Men nu till Flicka då. Jag gick bort till Endurobanan och red på den i max 30 minuter. Vi höll till på den "flacka" delen med ganska breda stigar och inga hopp eller skarpa svängar. Hon var så svett! Det såg ut som om jag hade spolat henne med slangen. Men vad hon MÖS! Hon fullkomligt älskade det! Hon hade öronen spetsade hela tiden, hon kämpade igenom områden med stenrösen, hon GICK NER SIG på ett ställe, nog hela vägen till knät på vänster fram. Inte i vatten utan i lös mark som finns i skogen ibland. Typ underminerat.

Jag fick ingen reaktion, hon bara tog spjärn med höger fram, lyfte upp oss ur hålet och gick vidare utan att så mycket som att tappa balansen. Jag fattade knappt vad som hade hänt. Jo, det var obehagligt en millisekund, eftersom jag fattade att vi kunde fastna där och att hon skulle kunna bli ordentligt skadad, men hon reagerade inte med att så mycket som klippa med öronen.

På vägen tillbaka till betet stannade vi hos grannen och kollade lite på alla traktorer som körde fram och tillbaka. Hon var inte jättestörd av dem, hon var rätt trött kan man säga...

Imorron kommer hovis, och sen ska jag flytta upp hästarna till nästa beteshage. Beroende på hur Flicka verkar så blir det skritt rakt fram minst 20 minuter imorron. Den som tror att träning ger muskler måste gå en kurs. Det är ÅTERHÄMTNING som ger muskler. Att skritta rakt fram i 20 minuter imorron ger MER återhämtning än ren vila. Det tillsammans med den stretching som hon fick idag. Host, jag introducerade lite mer stretch än hon fått tidigare. Ni som sett mig rida vet att Atlas kan ALLT om stretching. Nu ska Flicka oxå få lära sig hur hon stretchar helt själv.

Ooooch. Nu håller vi tummarna allihop att Atlas hov trollas ihop imorron och att träning och tävling flyter på som vanligt från nästa vecka.

:):):)

Min bror ringde mig idag, precis när jag satt och var som mest ledsen. Jag hulkade och hyperventilerade, om vartannat, SAMTIDIGT som jag försökte förklara att det egentligen inte var något allvarligt som hänt.

Atlas har trampat av sig en sko på ett sådant sätt att jag tror att säsongen är över. Hoven är ganska illa skadad.

Jag satt i hammock och grät, jag tänkte på alla timmar som vi tränat, på alla tusenlappar som jag investerat i träningar och clinics. Hur mycket jag sett fram mot tävlingar som är på gång inom kort.

När jag förklarat för brorsan om VAD som gjorde att jag grät, där jag avslutat med "jag vet att hundratals har fått en cancerdiagnos idag, mina problem är jättesmå" så ville jag ändå poängtera att jag är besviken och ledsen över att det som jag sett fram emot så länge är på väg att glida mej ur händerna.

Nu är det inte klippt riktigt än. Hovslagaren kommer på fredag och förhoppningsvis så kommer han att trolla ihop alltihop. Jag skulle bara ta ut katastrofen lite i förskott. Det svämmade lixom över. Det kom som en inre tsunami och bara svepte mina tankar rakt in i tårarnas värld.

I just wanna be with you....

Sen efter att jag gråtit nästan färdigt tog jag och hämtade Flicka.

Hon fick en tur som hon sent ska glömma. Vi har en liten skogsrunda på 15-20 minuter, över stock och sten, uppför och nerför.

Jag kan säga att Atlas inte var till nån hjälp. Han brallade och VRÅLADE i hagen. Det var inte ett gnägg. Han betedde sig som besatt.

Flicka var såååå duktig, hon gick hemifrån trots Atlas hysteriska beteende. Men gissa vad hon gick med högburet huvud och spände ögonen i VARJE sten, stubbe och stock som hon passerade. Men hon gick fram utan att tveka en enda sekund. När vi kom ut från skogen var det höger som var "hem" men vi gick vänster till hennes stora förtret. Sen gick vi bort till vägskälet och gjorde tre volter åt varje håll tills hon slappnade av även om jag ville gå runt och hon ville "hem"

Stoltheten vet inga gränser.

När jag inte kan gunga får jag istället åka karusell...

:):):)

Jag var så TAGGAD idag. Barnledig, Flicka skodd och allt var upplagt för att Flicka skulle få sin första ridtur med skorna på! Då behöver jag inte oroa mig för om hon är hovöm eller annat. När jag kom ner till betet och hästarna kom emot mig så såg jag direkt att Flicka hade tappat en framsko! Näääää.... Tråkigt!!

Fast ibland har man ju tur som en tok, hovis var ute och körde i Rödebytrakten så han kom inom en halvtimme!

Då blev det rida Atlas hem barbacka med Flicka som handhäst. Jag hade planer för att Atlas bara skulle gå som handhäst idag, eftersom han har vilodag. Men nu fick han jogga hela vägen hem i finaste formen. Han stönade en del, men det orkar han. Förresten, vad fränt det är att rida hästen i samlad jog i finaste formen på en hand i bara grimma och grimskaft. Hahaha, han är guld alltså.

När skon satt på plats gick jag ner på ridbanan en stund. Atlas fick stå utanför och vänta medans Flicka arbetade på. Det låg lite bo,mar och stod lite konor som vi gick över och runt.

Hon är RIKTIGT bra på att svänga i skritt redan, jag tog en inte alltför liten volt åt båda hållen, gick över 8-10 bommar och rundade ett par konor. Den sista bommen travade vi över!! Sen var hon klippt slut!

Vi stog på banan en lång stund och vilade medans jag kacklade med grannen om lite allt möjligt. Sen red jag Flicka nästan alla tre kilometrarna till betet. Hon sover nog gott inatt.

Imorgon blir det tuff träning med Atlas, vi jobbar vidare med styrkan i rumpan så att det kan bli galoppbyten inom denna livstiden. En sak i taget. Nu är det styrka, kondis och fattningar på tapeten.

:):):)

Jag är mina tränares största mardröm.   

Jag har ridit unghäst så länge jag kan minnas. Ett träningspass kan vara fem minuter långt och jag blir JÄTTENÖJD!   

Sen mötte jag Atlas. Nu har jag bestämt mig. Nu vet jag vad jag vill. Atlas och jag ska bli kungar på Western Riding. Det är typ den striktaste dressyren inom westernridningen som bara finns. Med galoppombyten ungefär varannan sekund.  Hahahaha!!!

Ursäkta men galoppombyten har varit min stora hookup ända sedan Donny. Han var min första häst (arab) som jag köpte 1993, vi tävlade en del och vi red vår FÖRSTA tävling i reining på 66p (-2 för två enkla byten, resten 0)

Alltså, Ronny Åman satte sig upp och gjorde galoppombyten på Donny som om hästfan aldrig gjort annat. Jag lyckades ALDRIG. Diaz, som är Donnys halvbror ramlade in i mitt liv och jag började om med honom. Det slutade med att Donny blev såld. Du fattar va? Jag gjorde SAMMA jävla goda grundjobb på Diaz, men jag fuckade på bytena. Jag tappade sugen och sålde. Sen blev det ingen mer häst på typ 10 år. (inte bara looooser, det var graviditet mä, host)

När jag köpte Atlas så var det ENDAST för att ha en trygg skogsmulle att rida barbacka på, jag skulle ha knattarna som handhästar i skogen med Nellie på. Fast man måste ju ha en lydig häst, vardagslydnad är A och O!!  Så det blev reverse art, flytta fram, flytta bak, lite träna här lite träna där. Nåt hade ju fastnat där 1993...

För ett år sedan tränade jag för första gången för tränare. Det började med Anthon, sen blev det combo med Ida och sedan blev det i ridhuset med Madde. Det som har hänt med Atlas och mig sedan den där första träningen med Anthon. Det går inte att beskriva med ord. Du vet hur det känns när tårarna bränner bakom ögonlocken? Det är tårar av stolthet, glädje och lycka.    

Den här sommaren har jag även åkt lite långt på en clinic och tränat för en tjej från Californien. Det var en lyckträff. Det var så smååååå detaljer som hon hjälpte mig med som gav mycket i VARDAGSLYDNADEN. Det är just det där med vardagslydnaden som var starten till allt. Minns du??

Ja, jag är partisk, men Atlas är nog fan den bästa häst som finns, förutom Flicka, förutom Donna, förutom Bella.   

Jag älskar dem. Allihopa. De är underbara. Jag ska se hur långt jag kan ta dem. Atlas (och Flicka).   

:D:D:D

Den här helgen var det träning/träningstävling hos Madde Thorvaldsson. Vi får säga att det är en uppföljning från dito i april. Om jag är nöjd? OTVETYDIGT. Atlas har gjort fantastiska framsteg sedan i april. Och jag har lärt mig MASSOR. Framförallt vill jag höja mina skills i att fokusera på rätt saker. Det lönar sig inte att vara missnöjd med de svaga delarna. Det ger så-mycket-extra-om-man-fokuserar-på-framgångarna.   

Jag ska se om jag hittar länk till "assa och dissa" där jag beskriver hur vi i Flottans damer vinner DM med hjälp av assa och dissa. Karlshamn, våra motståndare, var ett MYCKET bättre lag. Men assa och dissa tog Flottan till seger. I och med denna finalvinst blev och  är jag tillsammans med det årets damlag FÖR EVIGT Blekingemästare i damhandboll. (Distriktet utökades sedan  till att omfatta Blekinge/Småland)   

Här är "dubbellänk!" En länk till ett inlägg som i sin tur länkar till själva assa/dissa.

http://nelliesmamma.bloggagratis.se/2011/09/08/6198866-jag-tror-jag-ar-kaaaaar/

Atlas är ingen trailhäst, men vi gjorde det bra tillsammans.

Atlas är ingen Western Ridinghäst, men vi gjorde det bra tillsammans.

Atlas är ingen reininghäst, men vi gjorde det bra tillsammans.

Atlas är ingen cuttinghäst, men vi hade skitkul tillsammans. 

OBS vi fick plus på våra spins, och jag har "aldrig" tränat spin. MEN den gode Sunni gav mig tipset att ALLTID tänka 1/4 spin i taget. BARA, aldrig annat och det var precis vad jag gjorde på tävlingen. Spann 1/4 varv 1/4 varv och sen gånger 12 eftersom jag skulle spinna 3 varv.   

Idag på uppföljningen körde vi en modul med random (genomtänkta) övningar som skulle lösa den största knuten med att han går emot min skänkel.   

Och här kommer en bild på alla tillsammans. :D

Tack från djupet av mitt hjärta till Malden, Tomas och alla medtränande och medtävlande. Det gav Atlas och mig SÅ mycket. 

With Google translate, heres for you Sunni:

This weekend was the training / training contest at Madde Thorvaldsson. We can say that it  is a follow-up from the one in April. If I'm satisfied? Unequivocally. Atlas has made great progress since April. I have learned MASSES. In particular, I want to raise my skills in focusing on the right things. It does not help to be dissatisfied with the weak parts. It gives so-much-extra-if-you-focus-on-the-good-parts.

Atlas is not a trail horse, but we did well together.
Atlas is not a Western Riding Horse, but we did well together.
Atlas is not a reining horse, but we did well together.
Atlas is not a cutting horse, but we had a good time with the flag...

I noticed that we got a "plus" on our spin, thats remarkable because I havent 
practiced any spin. However I had Sunnis tips in mind at all times: Spin 1/4,
spin 1/4 then times 12 because we should spin 3 turns. 

Today on the follow-up-training we ride a module with random (thoughtful) exercises 
that would solve the biggest knot with him going against my leg.

Happy girl. :D       

Flicka är min fjärde unghäst som jag rider in. Hon liknar INGEN annan.

Hon har verkligen blivit eledig sista tiden. Hon har så mycket i sig som vill UT! Det finns inget tvivel om att hon har anmält sig till arbete!

Idag körde jag samma träningspass som sist.

Gå fram för skänkel
Volt åt båda håll
Flytta framdel
Flytta bakdel
Stanna för tygel/skänkel
Backa
(med ca 30% mer repetitioner)

Och hör och HÄPNA!

Idag bad jag om trav för första gången. Alltså startsträckan på 30 meter, vingligt som tusan och lixom självstopp.

Men TREDJE och fjärde traven var riktigt rak och fin. Plus att jag själv bad om avsaktning.

WHAT to say?

Hon är helt fantastisk, jag ser fram emot varje träningspass vi ska ha. Jag ser fram emot den dan när Nellie och jag ska rida ut tillsammans, på Atlas och Flicka.

Jag trodde ärligt inte att det skulle kunna finnas så mycket kärlek så att det skulle räcka till en häst till. Jag tokälskar den där lilla Flicke-hicke-kickan.

:):):)

Idag blev det en tur med Lollo i skogen och det var länge sen.

Men Atlas hade inte glömt.

När Ultra är med så ska vi BUSA!

Nu var det ju inte bus som jag hade på agendan...

Meeeen.

Atlas kan galoppera på stället, galopp från stopp och leka gunghäst. Jag ljuger inte om jag säger att han sparkat bakut 25 gånger. Ett par gånger fick han mig lite på svaj mä.

Åja, innan vi kom till "busvägen" så fick vi mycket vettigt gjort.

Efter busvägen såg Atlas ut som om jag spolat honom med slangen. Svetten rann i rännilar utmed benen.

En riktig stjärna - sjukt att sitta på en Nordis som galopperar på stället. Det är lite kroppshydda där...

:):):)

Jag skulle träna Atlas lös på banan igår tänkte jag.

För en tid sen gick jag en övning av Ida, man ska skritta tre steg, trava tre steg, upprepa. Det var svårt uppsuttet så jag provade när Atlas var lös.

Men jag lyfte övningen ett steg....

Så jag hade tre travsteg, tre galoppsprång, upprepa. Jodå, det blev fler travsteg ibland, men fler än fem travsteg blev det aldrig, jag var HELNÖJD med honom.

Det där var en ganska tuff övning så jag bröt efter ett litet tag, körde lite followup, flytta fram, flytta bak, och sen blev jag ridsugen.

Jag hoppade upp barbacka med bara grimman. Det gick SÅDÄR!

Alltså han flyttade sig och så, men inte så distinkt som jag ville! Jag tog hjälp av dressyrspö och så fort jag bara hade det i handen fick han mer klipp i alla förflyttningar. Hahaha!!

Sen ville jag rida ihop honom, men det visade sig att där är vi inte än! Jag knöt fast grimskaftet i grimman som tyglar och VIPS gick han så fint på LÅNGT grimskaft.

Jag tror inte det behövs, men jag skriver det ändå.

JAG ÄLSKAR DEN DÄR HÄSTEN!!

Bild från FUN RUN när vi lyckats att rida Versatile Horse utan att bli nollade!!