IBLAND är det lite komiskt hur två personer som har ett samtal FAKTISKT kan prata om helt olika saker, utan att någon av dem upptäcker hur det förhåller sig. 

Så blev det idag. Sara har byggt en jättefin ridbana, och jag "bjöd in mig själv" att rida där. Min tanke var hela tiden att vi skulle rida tillsammans. Sara sa att jag var HJÄRTLIGT välkommen så jag körde ner idag. När jag kom fram förstod jag att hon hade gäster och att hon hade ridit "för länge sen" Att jag skrattade? Sååå konstigt det kan bli ibland.   

Idag ville jag prova en variant på Anthons övning "rosa bandet" , spinnövning och så ville jag prova att rida igenom Ranchriding-mönstret som jag ska rida på tävling nästa helg. JAG VET att man inte ska öva mönster, så det har jag inte gjort. Jag har ridit delar av det, de delar som jag inte känner mig säker på. Men så idag ville jag se hur det känns kontra hur det SER UT. 

När jag hade ridit första gången tänkte jag bara: GÖR OM OCH GÖR RÄTT din slarva. Det känns som om hästen går i ultrarapid, det känns som jag sitter som en idiot och slutligen det som faktiskt syns på filmen. Han DRAR mig i tyglarna vid "stoppet".

När jag ser på filmen så ser det inte så illa ut som det känns och det är ju bra. Men min häst behöver mer mat. Inte tu tal om saken. Han saknar gnista och energi. Därför har jag kört till stan och köpt specialmat (inte korn räknar jag som specialmat, typ pellets) Gräset och korn räcker tydligen inte till för att orka prestera med klipp i steget. 

Jag får inte till den ökade galoppen så jag kompenserar med att rida samlade galoppen ännu mer samlad. Men jag vet inte jag. Mer mat till hästen så tror jag att det blir bättre klipp rakt över. Dessutom tycker jag inte om att han tjabblar med huvet. Han ska gå i form utan snicksnack.  

Jag är JÄTTENÖJD med hur det ser ut. Ja?? Ursäkta, vi har tränat ett ÅR lixom. Och det känns jättebra att jag har all tid i världen att fixa till det som jag inte är nöjd med. Han är ju bara åtta och det här är vårt första tävlingsår.   

 
  Ida kallar den här övningen 1-2-3. Vad Anthon kallar den vet jag ej, men båda förespråkar den för att få hästen att tänka FRAMÅT i spinn. Notera hur jag misslyckas med den där framåt-tanken som är så viktig. Jag ÄLSKAR att se film på mig själv när jag rider. Ibland får jag tröst. Det ser inte så illa ut som det känns.   

Ibland får jag bekräftat det som jag känner. Jag gör FEL, jag borde inte ens gå in i 3-delen med spinn eftersom han inte har drivet framåt. Då ska jag GÅ FRAM, kanske lägga en travvolt rent av.   

Tack gode Gud för film. Jag kan SE det som mina tränare säger till mig när jag rider. Om man sitter helt själv och nöter så blir det svårt att avgöra om man faktiskt känner "rätt"- när det är rätt eller fel....  

 
 
  Sen var det det där med att flytta rumpan "utåt" -alltså vi har kört "twotrack" i över ett år, alltså nån form av sluta. Och där går han på "twotrack" alltså två spår jävlaranama. Men här ser man bara att han flyttar ut rumpan om man vet att det är det man ska leta efter? Visst?   

Oavsett hur det ser ut eller hur det känns så är jag så stolt över Atlas, mej och det som vi lyckats uppnå med hjälp av goda tränare. OFTA tänker jag på hur lyckligt lottad jag är som bor så nära SÅ MÅNGA BRA tränare som jag dessutom klickar med.   

Lycklig, tacksam och stolt tjej. Over änd aut.