Jag hade bestämt att dagens pass i Silverhallen skulle bestå av skritt/trav/övergångar/skänkelvikning. INGEN GALOPP, INGA FATTNINGAR.

Om jag lyckades?

Jag blir alltid så nervös när det går så där skitbra, går det verkligen så där bra? Är det inte bara som jag TROR? Om Madde eller Ida hade varit här, vad hade de sagt då? Att hästen går och ljuger och gömmer sig bakom? Att jag måste göra detta, detta, detta annorlunda för att det ska vara bra.

Men JAG tyckte att det gick bättre än någonsin tidigare. Jag hade alla instruktioner ringande i öronen, och jag VÅGADE hjälpa precis så mycket som krävdes. Jag till och med tog fram spöt idag, det behöver jag lixom bara ha i handen. Det behöver jag aldrig använda, när jag plockar upp det så lägger jag det emot honom bak och sen är det "klart". Han är så ROLIG och han tar i så att han STÖNAR!

Nu körde jag lite twotrack i trav (flytta baken in i banan) och han taktade galopp för att han trodde att det var det jag ville ha. Men han lugnade sig efter ett tag och twotrackade som han ALDRIG gjort innan. Kul, det är så KUL!!

Hoppas på uppehållsväder imorron så vi kan rida för Ida här hemma. Jag rider inte i regnet, SÅ roligt är det inte. Då får det bli träning lös i ridhuset istället. Jag vill inte ta ett pass till i sadeln, det blir för tjatigt för mej, vad ska det då bli för Atlas?

Återhämtning är inte alltid vila, det kan vara ANNAN träning oxå.

Längtar till morgondagens pass, oavsett vad det blir.

Just det nu har jag ÄNTLIGEN köpt sånna där uppbindningsremmar till transporten, vad ENKELT allt blev när jag bara kan knäppa loss. Och nu lägger jag bara grimskaftet över bommen sen går jag runt till bakom transporten så får han backa ut själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min familj är vi fem syskon och en halv.    Det är en underdrift när jag säger att det har varit svårt att förstå alla. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att vi alla fem och en halv är varandras motsatser -i allt. Och ärligt så kan ...

Jag har sett och upplevt toppen och botten.   Jag har sett vilket arbete som krävs för att bli bäst.  Jag har sett alla svettdroppar som Du betalat för att komma först. Jag har sett vilket pyttemisstag som tar Dig från guldmedaljen. Jag har...

Den här bloggen startade jag för sååå många år sedan. Jag hade så mycket som jag behövde få ur mig.    Jag vet att många älskade, många hatade, och ännu fler förundrades över mitt sätt att se på världen.   Eller kanske mest av allt hur jag så...

Nollvisionen, men när? Karlskrona 24/9 2018 Nedan kommer relevanta klipp från en debattskrift gjord av Magnus Andersson på Cajoma Consulting i Uppsala år 2003 (Nollvision eller nollillusion, Uppsala 2003) En sammanfattning av nollvisionen ...

I flera dagar har jag haft funderingar på om jag skulle tävla alls. Jag har inte känt mig pepp. Atlas har känts avig och inte alls på G. Sen funderade jag på om jag skulle stryka mej i Trail och bara rida de andra grenarna. Hur det slutade? ...