Hörrudu, om du tror att mitt arbete är en evig kamp och fullständig skräck så vill jag uppdatera dig.

Jag lyssnade på NRJ härom morgonen och då skulle man svara på den vanligaste frågan man får om sitt jobb...
Sen skulle de gissa vilket jobb man har...

Den vanligaste frågan jag får är: Är du inte RÄDD?

Mitt svar är: VAAAA????

Jag har varit rädd några gånger, men det har INTE berott på någon elev, utan på hur våra MEDTRAFIKANTER betett sig.

Däremot har jag upplevt så mycket glädje, arbetsglädje, framgångar och tokskratt att vem som helst kunde bli GRÖN av avund. Jag måste till och med erkänna att jag ÄLSKAR mina elever, de är helt fantastiska. Var och en på sitt sätt.

:):):)

Tänk tillbaka på ditt liv...

Tänk på den där gången när den som du älskade MEST i hela världen svek dig på ett sätt som du inte trodde var möjligt.

Tänk på den där gången när du miste jobbet som du älskade mest av allt.

Kommer du ihåg vad som hände inuti?
Blev du arg, ledsen, uppgiven
eller rent av död långt in i själen?

Vad hände sen?

Om du utvärderar riktigt ärligt och uppriktigt, kan sveket vara det bästa som hänt dig - nu när du har facit i handen?

Du har blivit sviken och bedragen MÅNGA gånger i livet, men såhär efteråt vill du inte bara köpa en FETEBLOMMA till den som svek? Du kanske vill göra det för att det där som gjorde dig så arg och ledsen en gång nu har gjort dig starkare, mer älskad, och tryggare än någonsin.

Jag älskar mitt liv precis som det är. De största sveken som jag har utsatts för har i slutändan gett mig den största kärleken i livet. På många sätt.

Käre gode Gud tack för alla goda vänner och möjligheter som Du har gett mig. (Tänker jag ofta fast jag inte tror på "Gud")

:):):):)