Nu är det helg igen och det känns ju.... KONSTIGT.

Jag har varit ledig i fem dagar.

Jobbat i två dagar. 

Nu är jag ledig i fyra dagar. 

Det känns helt KONSTIGT inuti, och jag ska snart berätta varför. Det dröjer bara liiiite till....

Den 14/3 spelade jag en välgörenhetsmatch i handboll till fördel för barncancerfonden. (vi drog in +7000:-) och det var så J-Ä-V-L-A skönt att träna så att kroppen bara ville spy. (trist att min otränade status gjorde att insatsen var sådär, men KUL var det iaf)

Jag längtar tillbaka till handbollen, framförallt längtar jag tillbaka till F-Ö-R-S-Ä-S-O-N-G-S-T-R-Ä-N-I-N-G-E-N -!-!-!

Kan du tänka dig nåt skönare än att kasa dig till hallkanten för att klä på dig uteskorna, kan du tänka dig nåt mer underbart än när benen inte bär dig ut till bilen och vänsterfoten inte duger till att sköta kopplingen? ÅÅÅÅååååhhhh! Jag längtar tillbaka till handbollen...

Det får nog bli ett jävligt seriöst löpband iaf, även om jag tycker att det är lite "overthetop" så KAN jag inte komma ut och motionera på det sättet som jag önskar. Jag MÅSTE vara hemma varje minut och ta hand om Nellie. Jag kan heller inte köra fem mil fram och tillbaka för att träna handboll, det är vansinne. Ett löpband får det bli. Snart, jag längtar.... (jag vet att jag har en X-traniner, men det står mig upp i halsen, jag står inte ut med den)

Åååååhhhh, det kommer en förändring snart. Jag förbereder mig för en starkare knopp i en starkare kropp!!

:):):)

Min hjärna är sjuk.

Jag är sockerberoende.

Jag självbehandlar med strikt LCHF. (2009-06-02)

Men ibland spårar det ur.

Jag var utan alla former av kolhydrater i nästan två år tror jag. Sen hände det lite saker i livet vilket gjorde att hjärnan sände ut ett SOS.

*************DU MÅR DÅLIGT, DET ENDA SOM HJÄLPER ÄR SOCKER********** 

Jag föll för sockertrollet gång efter annan, träningen flög all världens väg, vikten flög hit och dit - mest dit (uppåt) men det som hände i onsdags förra veckan -det går nog till historien i alla fall. 

Det började med några oskyldiga ostbågar onsdagkväll och sen gick signalen ut på full styrka:

****ALLT HAR GÅTT ÅT HELVETE, BARA ÄT DU******

Jag kan säga att påsken var en enda lång orgie i godis, chips, läsk, potatis, bröd och jag vette fan. Jag var så jävla slut på måndagen när det var dags att laga matlådor så jag bara: ÄH, jag kan äta kebab. Jag ska bara jobba två dagar den här veckan. Suck. 

Nu kommer en tung tid när sockret ska ur kroppen, min erfarenhet säger att det kan dröja upp till tre veckor innan jag känner mej helt "ok". 

Nej, jag förväntar mig inte att DU ska förstå, men jag vet iaf en som vet hur det känns. Hon hade inget sockertroll att kämpa mot, hon hade ett helt annat troll i sitt liv. (Mamsen vet allt om beroendetroll i livet)

Har man inte en beroendehjärna så kan man knappast inte förstå. Det vanligaste är att folk bara ropar "dålig karaktär" till, och om dem som inte kan hålla ett rakt spår förbi alkohol, droger, socker, spel, cigaretter, you name it. Det gör ingenting för mig som tur är, men bara tänkt dig för när du dömer någon. Du vet inte vilka strider den personen tar varje dag i hens liv. 

:S:S:S