Du vet, imorse lyckades jag komma till skolan ENTIMMEOCHFYRTIOFEMMINUTER för att ta en PW innan lektionen började - fast jag hade glömt gympaskorna hemma i lägenheten....

Jag blev SÅÅÅÅ nyfiken och undrade vad som skulle komma ut av det där...

Jag strosade länge omkring på området, som för övrigt är så stort att den tiden inte räckte till för att kolla upp alla husen!?

Jag kollade juristernas hus, aulan, gymmet, bibblan och lite småttigotti... VILKEN ARKITEKTUR? Jag dör vad vackert! Bilder imorron?

Sen - när jag började dra mig tillbaka lite smått så kom det fram en kvinna till mig och frågade vad vägen hon befann sig på hette. Jag tittade 1,5 meter till sidan och kunde konstatera namnet på gatan. Hon verkade lite stressad och uppjagad eftersom hon inte lyckades hitta sin sal och adressen hon skulle till.

Jag bad att få kolla på hennes inbjudan och schema, gissa vart hon skulle? SALEN VÄGG I VÄGG MED MIN! Jag erbjöd mig att lotsa henne hela den långa vägen till vår skolsal (ja det VAR långt faktiskt) Gissa om hon var GLAD och TACKSAM för att vi stötte ihop?? Och vad MÄRKLIGT att jag som inte hittar ett skit på campus helt plötsligt blev en räddande ängel för någon som inte kunde hitta sin sal?

Så kan det gå....

:):):)

För att citera Charles Ingvar Jönsson så säger jag bara: Jag har en plan. Allt är timat in i minsta detalj... Not.

Jag ville ut på en ordentlig promenad på morgonen - men jag vände på steken och körde till skolan FÖRST. Planen var att ta min promenad HÄR, eftersom jag är på plats 1 h och 50 minuter innan skolan börjar.

Jag har extra sport-bh, extra tischa men guess WHAT? Jag har bara stövlar med KLACK på mig och gympadojjorna ligger såklart kvar i lägenheten...

Suck.

Jag går in på skolan och rekar bibbla och sånna grejjer istället då? Det finns en mening med allt, nu ska jag gå in och se varför jag behöver 1 h och 45 minuter på skolan....

:):):)