Jag klagade gör en tid sen över att det inte är kul att vara särbo med nån som man vill vara nära ALLTID....

I onsdagskväll dök han upp den kära Jocke. BARNLEDIG var jag oxå! (Äh kom igen)

Förutom att jag tänkte sisådär 98 ggr i minuten; "var är Nellie" så var det mycket avkopplande.

Torsdag selade jag Donna och sadlade Atlas, sen gav vi oss iväg på en mastodonttur Jocke och jag. Han red på Atlas och jag körde Donna. Sen bytte vi, sen bytte vi....

När jag red på Atlas passade jag på att trava och galoppera en del. Jocke noterade att det såg "lättare" ut att galoppera....

När han hoppade upp på Atlas ville han prova att galoppera. (Helt orädd jävla människa) jag sa att Atlas HAR ALDRIG hittat på nåt, bara skänkla si och så....

Två gånger galopperade han på lång tygel, Atlas är SÅ DUKTIG OCH SNÄLL. Sen hände nåt, jag bara DOG när jag såg Atlas växa tre storlekar och satsade på att DRA!!! Han har ALDRIG gjort nåt sånt mot mej!

Efter lite eftertanke kom jag fram till följande; jag har jobbat med lydnad och ledarskap i TRE ÅR. Bara ett röstkommando får honom att stå i givakt... Haha, Jocke däremot var ett enkelt byte för en busig femåring....

Hur som helst, Jocke fick stopp på honom innan det rusade iväg... Det är roligt, för jag har fått höra:

"han har aaaaldrig gjort nåt"

tillsammans med ett gapskratt sen dess. Och jag kommer att få höra det mer framöver har jag förstått,...

Parentes: Jocke har flera ggr nämnt att HAN ska ha en SNÄLL häst. Alltså, han vill verkligen LÄRA sig att rida och han vill ha en egen häst. WOW? Kan det vara sant?

Vi får se hur det blir.....

:):):)