Nellie och jag tog oss en liten tur idag... Och hon skulle minsann rida på Donna!

Jag har ju två shettisar, den ena heter Donna och den andra heter Bella. I vanliga fall vill Nellie rida på Bella, men hon kan inte säga Bella...

Ett tag kallade hon Bella för Donnadonnadonna.

Efter det kallade hon Bella för henne
(Jag hade ju bett Nellie att hämta henne)

OBS Donna heter Donna.... Och DET kan hon säga!

NU heter Bella Donnadenhästen...

Jag dööör den ungen alltså!

Jag red som vanligt barbacka och Atlas gör mig tårögd! Han ger mig öppna åt båda hållen utan nästan nån tygel eller skänkel alls!? Han BER om att få arbeta! De smååå hjälper jag ger och han tar iiiii så att han stönar?

Men sin vana trogen, när vi närmar oss hemma ska han bråka med handhästen och försöka skrämma mig med slickade öron bakåt och uppblåst till max? Jag tror ÄRLIGT att han vill vara ute längre!!!?

Jag har lite att styra med imorron, bl.a återbesök ang Nellies blindtarmsoperation. Hinner jag rida när det är ljust blir det samma som idag.... Annars ett pass på ridbanan!

Just det, jag ska gå vidare med anmälan ang felbehandling imorron. Jag kommer (som vanligt) inte bli populär. VAD SOM HELST bara inte ett enda barn till får gå igenom det som Nellie fick genomlida.

SJUKT! Ibland blir jag FÖRVÅNAD över glädjen/lyckan i hennes ögon. Så SNABBT man vande sig med den där plågade uppsynen hon hade på sjukan....

:S:S:S