Igår åkte vi in med Nellie eftersom feber och kräkningarna vägrade ge med sig.

Till slut hann inte vattnet ner i magen innan det kom upp igen.

En fantastisk kirurg tog hand om Nellie och beordrade inläggning för observation. Det var kanske tur eftersom sänkan stigit från 15 på julafton till över 300 på juldagen och den stiger alltjämt!

Idag har vi varit på ultraljud för att lokalisera problemet. Jag fick känslan av att kirurgen gärna öppnat henne redan inatt, men han förklarade det orimliga att öppna utan att veta exakt vad man letar efter. Ska jag öppna här? Här? Här? Han pekade på olika ställen....

NU kom de in med LAX! Otroligt! Jag kan äta maten! Hurra! Åja, jag kan väl få vara glad för det lilla?

Det är lite krångligt att hålla Nellie till fasta (ej dryck heller) när hon hela tiden är "törstig"

Stackars lilla Nellie...

:(:(:(