Jag läste en mycket bra krönika i BLT idag, se utdrag nedan. Den fick mig att tänka på de ledare jag haft genom åren, och på vilket sätt de "valt" vem som ska få vara med.

Jag har tränat på "alla" nivåer om man räknar Karlshamns handbollsträningar som elitmässiga, i många avseenden var de just det. Nivåskillnaden var enorm om man jämför med annat lag i samma serie iaf... Både i avseende på hur träningen var upplagd men oxå vilken inställning spelarna hade till sin idrott. När jag tränade med Norrköpings damer (elitserien) var det mer som B-laget gästtränar på A-lagets träning, men man snappar ju upp en del...

Jag har även tränat i lag som legat i sista serien och där legat sist med endast förluster under en hel säsong.

Trots att skillnaderna är milsvida kan jag se samma mönster: Ledaren har med sitt beteende sållat bland sina spelare, så att de icke önskvärda har slutat. Jag ver inte HUR många gånger jag ringt/mött fd spelare och försökt få dem tillbaka till träningen. Men spelaren hänvisar till situationen som ledaren sätter dem i på träning efter träning. TEX stå i försvar 45 av 60 minuters träning medan förstauppställningen nöter rullar ELLER bli satt på BÄNKEN på TRÄNING(?) Med vilken rätt har ledaren betett sig så? Är det VERKLIGEN med föreningens stadgar i ryggen?

För mig är ledarskap att ge ALLA deltagare möjlighet att utvecklas, alla vill eller kan inte bli en stjärna! Jag själv tex ville aldrig det, och jag VET att jag inte var ensam! Men KÄRLEKEN och PASSIONEN för min idrott var inte mindre för att jag inte vill bli proffs eller landslagsstjärna! Den var lika stor eller större än vilken proffsspelares som helst!

Idag talas det om att ungdomar överger föreningsidrotten, GISSA VARFÖR?

Alla vill inte träna för att bli proffs, och ungdomar idag tar inte skit. Bara glöm det!

Det var med stor tomhet i hjärtat jag lämnade handbollen i september 2012 efter en 30 år lång kärleksaffär.

Jag trodde aldrig att jag skulle sluta med handbollen, men idag förstår jag ALLA de där tjejerna som jag har försökt övertala till att komma tillbaka till träningen genom åren. Hjärtat är tomt, kärleken till idrotten finns inte kvar.

Tänk så MÅNGA som slutat med sin idrott pga att de inte "dög".

Lycka till idrottssverige, försök hitta ledare som vill ta hand om ALLA som vill idrotta!

:):):)