Igår hade jag min ANDRA lektion med min FÖRSTA BETALANDE ELEV.

Hihihihi...Det här med att vara trafiklärare, det är fan i mig ingen lek ska ni veta.

Men som tur är så har jag världens i särklass BÄSTA MENTOR. Anne skriver på sitt lilla block i baksätet så pennan glöder. För att inte bli stressad av ljudet inbillar jag mig att hon BARA skriver ner hur DUKTIG jag är och hur BRA jag löser allting. Annars skulle jag inte kunna koncentrera mig. TIPS!! Tänk alltid positivt så blir det bättre.

För GIVETVIS har hon alltid i slutet skrivit ner BÅDE bra saker, saker som behöver bli bättre och saker som bara är KATASTROF och HUR tänkte du häääär????

Men det bästa som hon sa av allting: Herregud Helen, jag känner igen ALLT du gör och ALLT du säger. Det känns jävligt skönt faktiskt, det inger nåt slags hopp inför framtiden.

Den där första lektionen på morgonen innehöll såklart en hel del fel... men det som gav mej lite tröst var det faktum att det som Anne SAKNADE det hade jag tänkt på och sett/hört/uppfattat under körningen. DET är skönt. Tänk om hon hade påpekat saker som jag inte bara uppfattat?? HUUU!!!

Min FÖRSTA lektion med min ANDRA betalande elev blev SÅ mycket bättre, men den KÄNDES sämre för jag inte fick de RESULTAT som jag hade FÖRVÄNTAT mig. Det är en genomgående reaktion från mej faktiskt. Jag FÖRVÄNTAR mig något speciellt innan körningen och det behöver jag få bort. Jag ska SE först, analysera det och SEN agera utifrån det. Det låter så otroligt enkelt, men det är så vansinnigt svårt!!

Nu har jag två elever som är bara "mina" och jag hoppas att jag ska möta upp min "första" elev bättre nästa gång. Jag är mycket medveten om att han kan tacka nej till att ha en praktikant som lärare om jag inte lever upp till hans förväntningar på sina körningar. Stödet jag har av Anne är fullständigt så jag hoppas att jag får en chans till att få oss vidare i körningen. Håll tummarna!!

...